onsdag 7 juni 2017

Behövs Gud?

Ibland funderar jag på om det inte är ganska naturligt att färre och färre människor tror på Gud i vårt samhälle idag. I alla fall om man utgår ifrån den psykologiska vetskapen att folk tenderar att vara funktionella i sina beteenden. Och vad innebär det? Jo, att agera funktionellt innebär att människor fortsätter göra ett beteende (t.ex. borsta tänderna) så länge det agerandet fortsätter fylla en funktion (t.ex. är bra för tänderna och socialt önskvärt). Alltså, ett beteende fortsätter att existera så länge det fyller en viktig och önskvärd funktion för personen. Låter vettigt, eller hur? Så när en person mår dåligt och vill ha hjälp att må bättre av en psykolog, så kan psykologen vilja börja med att förstå varför personen gör som den gör. Vissa psykologer kan då göra en så kallad beteendeanalys, eller närmare bestämt en funktionell analys, där man undersöker detta lite närmare. Låt mig ge ett simpelt exempel för att förtydliga. En person kan ha skapat sig en vana att äta mängder av sötsaker på kvällarna, även om personen själv (och utomstående personer) kan tycka att det är väldigt dåligt, till exempel för personens hälsa. Så varför fortsätter personen göra detta, även när denne tycker det är dåligt? Jo, helt enkelt för att tröstätande fortsätter fylla en funktion för personen. I detta fall kan funktionen av att tröstäta till exempel vara att undvika något obehagligt, exempelvis ångest som kryper fram på kvällarna (för man vet också att kortsiktiga konsekvenser/belöningar ofta ”vinner över” de långsiktiga konsekvenserna, dvs. ångestlindring i stunden vinner över hälsan på lång sikt i detta exempel).

Så vad har funktionella analyser att göra med Gud? Jo, om man skulle göra en liknande funktionell analys på Gud (förminskande som det kan låta) tycks många människor uppleva att Gud inte längre fyller en funktion i deras liv. Varför inte? Jag tror att det dels är på grund av samhället, och dess olika influenser, och dels på grund av människors beteende- och tankemönster. Om vi börjar med samhället så verkar vi ha ett samhälle som är riggat för att funktionen av Gud, och allt som har med tron att göra, inte längre upplevs vara nödvändig. Vi har till exempel ett socialt tryggt samhälle utan varken krig eller naturkatastrofer - och det har kanske skapat en (falsk) illusion av evig trygghet. När jag pratade med en vän från Filippinerna om detta en gång sa hon att hon kunde se en skillnad på hur människor såg på Guds funktion i Sverige och i Filipinerna. Eftersom Filipinerna är mer utsatt för naturkatastrofer, fattigdom och en samhällelig osäkerhet, så verkade funktionen av Gud fortfarande finnas kvar i medvetandet hos befolkningen, menade hon. Tron på Gud gav befolkningen hopp och en efterlängtad räddning. Det tycks rent spontant, utan några vetenskapliga källor, finnas en koppling mellan ökad social/ekonomisk välfärd och en ökad förlust av tro på Gud. För att säga det med andra ord; det är som att behovet och funktionen av Guds existens upphör när samhället har blivit tryggare, bättre och mer säkert.

På samma sätt har funktionen av Gud, som i alla fall vissa ateister/agnostiker tycks tro, försvunnit i takt med att vetenskapen lyckas förklara mer om livet och universum. Jag hörde nyligen Christer Sturmark säga att Gud är överflödig till den kosmologiska förklaringsmodellen (hur universum skapades osv) när han skulle svara på frågan ”Måste man välja mellan Gud och Big Bang?”. Då låter det nästan som att Guds funktion skulle ligga i att förklara det som vetenskap inte har lyckats förklara. Att människor tidigare behövde Gud för att fylla i det vi inte än visste/kunde veta (ungefär som ”God of the gaps”), men det behövs inte längre – tack vare vetenskapen. Men en sådan slutsats är också byggd på felaktigt antagande om vem Gud är och hur Han verkar. Det vi kan förklara med vetenskap blir inte en förklaring eller ett bevis på att Gud inte finns eller behöver finnas, utan kan likväl bli ett sätt att förstå Gud och även vara förklaringen bakom vetenskapens beskrivning.  

Den andra biten som jag tror kan vara anledningen till att Guds funktion inte upplevs vara lika nödvändig handlar om människans beteende- och tankemönster. Eftersom samhället verkar mata oss med influenser som säger att vi kommer leva utan att någonsin dö och att vi är herrar över våra liv, med ökad betoning på individualistiska värderingar, så lär det påverka hur vi ser på livet, döden och andra existentiella frågor – däribland behovet av Gud. Man skulle kunna jämföra det, för att ta ett väldigt alldagligt exempel, med hudvård. Om man tänker sig en person med en ”problemhy” och en person med naturligt bra hy så kommer dessa två uppleva sig ha olika behov av hudvård. Personen som har en ”problemhy” kommer ha mer incitament, eller anledning, att söka hudvårdsprodukter som funkar för problemen med hyn. Personen som däremot har en naturligt bra hy kommer inte alls vara lika benägen att söka efter någon hudvårdsprodukt, eftersom det inte tycks finnas någon funktion av det. Så kan det nog också vara med hur samhälleliga influenser påverkar människors upplevda behov av Gud. För om man skulle dra ”funktionen av Gud” för människor till sin yttersta spets, utifrån ett jagcentrerat förhållningssätt (typ ”what’s in it for me?”), handlar det om en verklighet efter döden. Vi som är kristna tror ju på ett evigt liv efter döden där vi kommer få leva med Gud, tack vare Jesus liv, död och uppståndelse. Men om nu väldigt få influenser i vårt samhälle riktar vårt fokus mot funderingar kring döden, livet efter döden eller överhuvudtaget existentiella frågor, så kommer det troligtvis också påverka människors upplevda behov av och förståelse för Gud.

När olyckliga men oundvikliga saker däremot sker i livet, och när man på något sätt befinner sig i svåra situationer i livet, så har jag märkt att människor tycks ha en större tendens att vända sig till eller söka Gud. Människor tycks alltså uppleva att Gud funktion skiljer sig under olika förhållanden i livet. Det är på sätt och vis naturligt, i alla fall om man återigen utgår från ett jagcentrerat förhållningssätt till Gud. Exempelvis kan Gud fylla en funktion när en själv eller någon anhörig är sjuk eller döende på ett sjukhus: Han kan då hjälpa eller lösa situationen åt en (om Han existerar och är god). Men när situationen lättar eller problemet är löst är det också vanligt att folk återigen vänder bort från Gud: funktionen av Gud tycks då ha försvunnit för man upplever att man inte längre behöver Hans hjälp, kunskap eller makt. Sensmoralen blir ungefär: ”Gud behöver finnas när jag, i min specifika situation, behöver Honom”. Återigen är det naturligt med ett sådant beteende- och tankemönstret för människor är oftast jagcentrerade, och funktionella, i sina förhållningssätt (framförallt inom mer individualistiska kulturer). Däremot gör man då troligtvis ett felaktigt antagande om vem Gud är och vad Han kan göra.

Så avslutningsvis verkar det finnas krafter i samhället som pekar gemene man bort från Gud, vilket troligtvis förstärks av att vi människor tenderar att vara funktionella i våra beteenden och troshållningar. Gud behövs inte i Sverige, verkar det som att samhället säger oss. Många gånger kan det vara på grund av felaktiga antaganden om vem Gud är, vad Han kan göra och vilka vi är i relation till Honom. Det kanske är så att vi kristna behöver ha detta i åtanke när vi träffar och talar med människor. Förstå att de flesta människorna gör saker för att det är funktionellt för dem men också försöka förstå vilka antaganden de gör då de tänker på Gud. För om det är så som vi kristna tror, så finns Gud och Han kommer fortsätta finnas - oavsett om samhället eller individen tycker att Han fyller en funktion eller inte. För i slutändan kommer det alltid vara vi som behöver Gud, och inte Gud som behöver oss.

/ Hajdi Moche

Artikeln som pdf



7 kommentarer:

  1. Anders Åberg7 juni 2017 17:46

    " felaktigt antagande om vem Gud är och hur Han verkar"
    Hur kan någon veta vilket antagande om Gud som är rätt eller fel?

    "samhället verkar mata oss med influenser som säger att vi kommer leva utan att någonsin dö"
    Nej Hadji, visserligen har vi en påträngande reklamsektor som vill hålla oss evigt unga, men det där var allt en överdrift.

    Bortsett från dessa plumpar så var ditt inlägg bra, speciellt jämfört med vad en del andra sk. apologeter har åstadkommit på den här sidan.
    Men nu när du har hittat den materiella förklaringen till den ökande sekulariseringen i vår del av världen så har du ju också hittat något annat, mycket mer spännande.
    Extrapolera ditt eget resonemang bakåt i tiden så finner du där dom materiella orsakerna även till tron!

    Vi har med stor sannolikhet en benägenhet att se mening i naturen. Dom jägare och samlare som misstänkte ett hungrigt Lejon bakom varje buske överlevde helt enkelt i högre grad än andra och dom delar av det beteendet som hade genetisk grund fördes vidare till oss.
    Många djur har ett liknande beteende och blir ofta mycket försiktiga i miljöer som dom uppfattar som potentiellt farliga.

    Väg nu in vad som hände när människan blev bofast och började odla. Då fick vi för första gången i historien egendom att försvara, eller kanske stjäla. Med ägandet följde slaveriet och kraftigt ökande behov från makthavarna att kontrollera sina undersåtar. Någonstans där föddes dom organiserade religionerna ur den gamla tidens olika vidskepelser, antagligen utan mer omfattande motstånd då vår benägenhet att se mening i allt fanns kvar.
    Dom nya organiserade religionerna där härskarna påstod sig ha direktkontakt med gudarna var dom hittills bästa kontrollredskapen.
    Ur dessa tidiga organiserade religioner och den maktkamp och uppdelning av världen som följde sedan, (en epok som vi delvis fortfarande lever i), föddes sedan dagens varianter ur dom som överlevde.
    Allt detta är spårbart genom arkeologi och antropologi och inte särskilt kontroversiellt.
    Detta säger dock ingenting om det finns några gudar eller ej, men det ger en fingervisning om var dagens religioner kommer ifrån och belyser ytterligare mitt ifrågasättande av att du förefaller veta vem Gud är och hur han verkar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Anders!
      Vad som är rätt eller fel antagande har jag inte uttalat mig om i inlägget, och det är sant att det är svårt att veta. Däremot går det att undersöka det och eliminera vissa antaganden som felaktiga om man utgår från Bibeln som hänvisning. Här kan man vara oenig om huruvida Bibeln är en pålitlig hänvisningskälla för vad Guds karaktär är, men det är då en annan fråga. Skulle jag t.ex. göra ett antagande om att Gud är ond och vill skada varenda varelse på jorden, så har jag med stor sannolikhet gjort ett felaktigt antagande om vem Gud är och hur Han verkar utifrån hur Han beskrivs i Bibeln.

      Självklart matar samhället inte oss enbart med tankar om att vi kommer leva utan att dö, utan mycket annat också, t.ex. att leva efter värderingar om att värna om varandra, att livet är kort osv. Men dessa influenser som jag lyfte kan tänkas öka i och med den ökade tryggheten i samhället med sjukvård, tillgänglighet, fokus på evig ungdom m.m.

      Vad du beskriver är en psykologisk förklaringsmodell på att människor väljer att tro, det vill säga att vi är benägna att finna mening och fara i vår omgivning och då kan vi vända oss mot att tro på Gud eller en religion.na Jag är väl medveten om denna förklaringsmodell. Likaså din beskrivning på hur mänskligheten har utvecklats och religionerna i takt med det. Det säger dock, som du påpekar, inte något om huruvida Gud finns. De teorierna är också just teorier, dvs. härledningar och antaganden om vad som bland annat driver människan. Och medan denna psykologiska mekanism kan användas för att förklara varför vissa människor väljer att tro på en religion skulle den likväl kunna användas för att peka på vad som tycks vara en inneboende kraft/längtan/behov av Gud hos människor som tycks vara universell (och som jag tror kommer från Gud och ur att vi är menade att ha en personlig relation med Gud). Så att människor finner mening i saker kan vi anta som ett faktum, men tolkningen på varför och vilka konsekvenser den egenskapen får har vi troligtvis olika syn på. Och din beskrivning av vad som kan tänkas ha drivit folk att tro på Gud tar nog inte med i beräkning de historiska fakta som finns kring Jesus och hans liv.
      Vänligen, Hajdi.

      Radera
    2. Anders Åberg8 juni 2017 10:32

      Den psykologiska mekanismen ser ju ut att vara väldigt lik den som olika djur har när dom t.ex. inte gärna går ut på öppna ytor i dagsljus. Det beror sannolikt på en nedärvd benägenhet att tro att det kan finnas rovdjur med avsikt att döda dom som lätt kan upptäcka dom där.
      Att även människan har en sådan nedärvd benägenhet att ana oråd eller mening i naturen kan vi nog vara ganska säkra på, annars hade vi troligtvis inte överlevt som art.
      Att den benägenheten, i vår avancerade hjärna, leder vidare till tro på övernaturliga väsen som förklaring till sådant vi inte kan hitta andra förklaringar till verkar också mycket sannolikt.
      Hur man då kan särskilja den benägenheten, som så tydligt har ett evolutionärt överlevnadsvärde, från en "inneboende kraft/längtan/behov av Gud" är svårt att se. Hur gör du det?
      Du ser ju mycket klart att sekulariseringen är en produkt av den materiella verkligheten och inte något påhitt av Hin Håle, så varför tillämpa en materialistisk förklaring på det ena men inte på det andra?

      Vad gäller Jesus, så skickar jag en video. jag gillar egentligen inte att göra så, men just nu är jag för trött för att beskriva det med egna ord, hoppas du orkar ta dig igenom.
      https://www.youtube.com/watch?v=WUYRoYl7i6U

      Radera
    3. Inte helt säker på om jag riktigt förstår vart du vill komma med ditt resonemang. Det låter som att du hävdar att människors benägenhet att söka fara gör att de i sin tur söker skydd, och därmed har "hittat på" Gud för att det fyller en beskyddande eller förklarande funktion för oss? Om det är vad du försöker få fram så lyfter du en av de större psykologiska förklaringsmodellerna på varför vissa människor tror, men då ska man också vara medveten om de brister som finns i den förklaringsmodellen. Dels så har den teorin redan från början eliminerat Guds existens som en riktig verklighet ur ekvationen och strävar att förklara tro på Gud enbart på ett evolutionspsykologiskt sätt. Sen utgår modellen även från makroevolution (liksom många andra psykologiska teorier gör) trots att många experter ser stora luckor i den teorin (men det är också en helt annan diskussion).

      Jag ser att sekulariseringen delvis kan förklaras på ett materialistiskt sätt, men inte enbart. Andra saker påverkar också sekulariseringen, t ex debatter inom samhället mellan kyrka och framstående ateister längre bak i tiden.

      Ska jag tolka videolänken som att du är en av de som anser att Jesus aldrig existerat? Då finns det mycket att säga där eftersom det är en ganska kontroversiell hållning om man ser till vad majoriteten av historiker idag tror, oavsett om historikerna är ateister, agnostiker eller troende. Majoriteten är övertygade om att Jesus som människa har existerat.

      Radera
    4. Anders Åberg9 juni 2017 11:51

      Jag menar att övernaturliga väsen, sådana som vi förr trodde fanns i träd,stenar,djur och antagligen nästan överallt leder direkt till eller faktiskt är tro på gudar och att dessa gudar sedan har omformats av oss människor till att passa en föränderlig verklighet och ökande kunskap. Man kan kalla det en religiös evolution som ständigt strävar efter att hålla tron ändamålsenlig. Till det då maktkampen som följde på egendomens uppkomst. Hade den maktkampen slutat annorlunda så hade du säkerligen haft en annan gud, då historien och även dom religiösa skrifterna skrivs av segrarna.
      Att vi inte är muslimer här i västvärlden är ett resultat av den maktkampen, men det är nog massor av rena tillfälligheter som avgjort den.

      Att denna teori eliminerar Gud som en verklig figur ser jag inte som en brist, utan som en ganska självklar följd av att vi ser materialistiska förklaringar till uppkomsten av massor av andra gudar, vilket då gör det mest sannolikt att även den kristna guden har samma ursprung.

      Vad jag förstår så råder det konsensus i vetenskapsvärlden om makroevolution, även om det fortfarande finns kunskapsluckor att fylla i den. Det förvånar mig verkligen att du ens ifrågasätter den, det trodde jag bara var kreationister som gjorde.
      Bevisen för makroevolutionen är så överväldigande så att dom som vill ifrågasätta den faktiskt måste hitta var i våra gener artspärrarna finns. Ingen har dock hittat några sådana.
      Det vi kan se är att det verkar svårt för t.ex. däggdjur att utvecklas till insekter, men att utvecklingen från andra hållet, från enklare organismer till mer avancerade är en av vetenskapens bäst belagda teorier.

      Sedan vad gäller sekulariseringen så är väl dom debatter du refererar till en del av den mekanik som ger förståelsen av den materiella verkligheten genomslag och således en viktig del av den materialistiska förklaring du själv gjort.

      Majoriteten av dom som forskat på Jesus genom historien är sannolikt religiösa eller har gjort det på uppdrag av regeringar i kristna länder. Idag är bilden nog mer nyanserad och det verkar finnas många forskare med en mycket kritisk bild av myterna kring Jesus. Vilka som är i majoritet vet jag inte, men det råder knappast konsensus som det gör i frågan om evolutionen.
      Om Jesus som människa existerat eller ej är inte heller fokus i diskussionen, utan det är trovärdigheten i dom övernaturliga påståendena kring honom som granskas i videon och Richard Carrier gör verkligen slarvsylta av dom.
      Carrier visar på ett trovärdigt sätt att myterna om Jesus precis som all religion verkar vara evolverade ur och ihopsnickrade av betydligt äldre myter om gamla gudar som Osiris, Romulus, Adonis, Zalmoxis, Inanna osv. och sedan redigerade för att passa olika makthavare. Han avfärdar också en del myter kring myterna som t.ex. Mithras som en del tydligen felaktigt påstår skulle vara en förlaga till Jesus.
      Alla dessa gamla gudar är barn till Gud, aldrig Gud själva.
      Alla påstås vara historiska personer.
      Alla dör och återuppstår.
      Likheterna är flera och dom visar på ett tydligt släktskap och på mänsklig manipulerande i syfte att fixa till myten om Jesus så att den blir ändamålsenlig för upphovsmännen.

      Radera
    5. Jag känner att denna tråd har hamnat väldigt långt ifrån ämnet i detta blogginlägg, där dina funderingar och tankar om Jesus historicitet, myter och makroevolutionens belägg m.m. förtjänar att diskuteras på andra forum än som tråd till ett inlägg som handlar om hur funktionen av Gud kan upplevas i samhället och av människor. Fortsätter jag svara känner jag att risken är stor att det fortsätter på detta vis, vilket jag inte tycker gör inlägget rättvisa. Så jag får tacka för dina kommentarer och se om något framtida inlägg handlar om de frågor som du lyft i dina svar!

      Radera
  2. Anders Åberg12 juni 2017 11:14

    Ok Hajdi tack för diskussionen, men jag tror vi båda bidrog till vilken riktning den tog och mina tankar om t.ex. makroevolution och annat var ju faktiskt bara svar på saker du själv tog upp.
    Jag vill dock påpeka att jag tycker det här var en dom bättre diskussionerna hittills på den här bloggen och jag tror att dom andra skribenterna nog har en del att lära av din debattstil.

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

På gång


Translate

Bloggarkiv

Använder Blogger.

Mest lästa

Senaste inlägg